lindainengland.webblogg.se

Jag läste slut The Fault in Our Stars idag, som jag köpte i Birmingham igår, och jag har aldrig läst en bok som den här förut. Jag är antagligen den sista personen i världen som läst den här boken, men jag måste säga att jag tycker att den är ett mästerverk. 

Jag har aldrig blivit såhär rörd av en bok förut, och det här är inte ens en lång bok. 300 sidor fylld av känslor, drama och kärlek.

Vanligtvis läser jag fantasy och adventureböcker, som får mig att önska att jag levde i en annan verklighet. (Hur coolt skulle det inte vara att leva i Middle-Earth?), men den här boken får mig att känna mig otroligt tacksam över att jag faktiskt är frisk, och lever ett liv utan större problem, som så många i den här världen har, t.ex. sjukdomar som cancer. Jag inser hur lyckligt lottad jag faktiskt är. 

Jag tror att en av skönheterna med The Fault in Ous Stars är att den är så realistisk, för den är lite som "a punch in the face", när den får en verkligen att inse hur lyckligt lottad man är om man har sin hälsa och människor som älskar en omkring sig. Man tänker alltid att det kan inte hända mig, men sanningen är att sjukdom kan påverka vem som helst, och det är vad den här boken visar. Ingen är odödlig. Boken handlar om vad miljontals människor och ungdomar lever med varje dag över hela världen och hur förödande cancer kan vara för den sjuka, och deras familjer, vänner, för det är inte bara den sjuka som påverkas, utan även alla mänskor omkring personen, alla som älskar personen och alla som någonsin haft någonting att göra med personen.  

The Fault in Our Stars är en sorglig, men otroligt vacker kärlekshistoria som får en att reflektera över hur värdefull varje stund är. Ingen lever för evigt, och vi (jag) måste börja ta vara på den tid vi har, för den är väldigt begränsad, och kan ta slut när som helst. Boken får en verkligen att inse att man inte skall ta ens liv förgivet och att man inte är odödlig. Sjukdom och död kan ta en när som helst, och vi måste lära oss att utnyttja den tid vi har, och göra något bra med våra liv, för någon dag kommer vi alla att dö.

Jag har aldrig gråtit av att läsa en bok, men jag kan ärligt säga att jag storgrät de sista 5 kapitlen i den här boken, och jag tror att jag verkligen har insett något nytt om livet från att ha läst den här boken, så om ni inte har läst den, för guds skull gör det! Den är så lärorik och upplysande, och helt enkelt ett mästerverk!